Min resa in i minimalismen

Min minimalistiska resa började när jag var i tjugoårsåldern. Jag läste på universitetet, bodde hemma hos mina föräldrar och brottades med mitt mående. Inuti mig fanns en liten flicka som tvångsmässigt försökte bemästra kaoset inom sig, bland annat genom att städa, organisera och möblera om. Jag hade egentligen ingen ork till att städa men stod samtidigt inte ut med att ha det stökigt. Plötsligt slog det slog mig, tänk vad mycket lättare det skulle vara att hålla rent om det inte var så många saker överallt! Jag började tömma mitt rum på möbler tills endast säng, sängbord, bokhylla och min kanins bur var kvar. Jag rensade i garderoben också, bland kläder, smycken, smink m.m. Ett fåtal böcker och några särskilt utvalda föremål fick stanna i bokhyllan, resten fick säga adjö. Rensningen lämnade mig med ett välbehagligt lugn inombords, och trots att det inte var någon “quick fix” som fick mig att må toppen direkt så var det definitivt ett steg i den riktningen.

Vi snabbspolar framåt till något år senare, då jag ansökte om en studentlägenhet på 19 kvadrat. Vid det laget hade jag stött på begreppet minimalism i ett TedTalk på YouTube och även fått upp ögonen för “The 100 Things Challenge”, så inför flytten bestämde jag mig för att endast ta med mig hundra ägodelar. Efter otaliga listor på vad jag tänkte ta med insåg jag att det nog var lättast att ta med lite pö om pö, mina föräldrar bodde trots allt inte så långt bort. Resultatet var att jag levde med knappt hundra saker i några månader – och förvånades över vad lite jag egentligen behövde! Såhär såg det ut när jag hade flyttat in (klicka på bilden för att starta filmklippet):

Sedan träffade jag min pojkvän och flyttade in i hans lägenhet på 72 kvadrat, där jag i skrivande stund fortfarande bor. Idag äger jag säkert fler än hundra saker, jag tycker fortfarande att det är roligt att räkna ibland men förhåller mig inte längre någon gräns för hur mycket jag “får” ha. Däremot strävar jag hela tiden efter att utmana mig själv genom att ifrågasätta vilka saker jag verkligen behöver och vilka saker jag kan leva utan, både när det kommer till att rensa ut men framförallt när det kommer till vilka nya saker jag släpper in.

Minimalism började för mig som ett sätt att förenkla mitt liv och har sedan dess kommit att genomsyra hela min livsstil. Idag är jag inte bara någon som vill äga så få saker som möjligt för att det förenklar mitt liv, jag tycker också om inredningsstilen och den miljömässiga aspekten av att konsumera färre saker och på ett mer hållbart sätt. Det bästa med minimalism tycker jag är att alla har sin egen version och på så vis kommer vi alltid att inspirera varandra!