Tips: Brave Browser

Jag har blivit med ny webbläsare! Den heter Brave Browser och verkar riktigt najs, blockerar alltifrån reklam och annonser till spårningsprogram och "andra läbbiga grejer" som man kan stöta på när man surfar i nätet. Man kan välja att se reklam men då får man betalt för det.

Efter en dryg veckas användning har jag ingenting att klaga på, tvärt om; Hennes och Mauritz hemsida gör vanligtvis att datorn blir alldeles varm och drar supermycket batteri – med den här webbläsaren var det som att vara inne på vilken sida som helst! Än är det kanske litet för tidigt att uttala sig alltför positivt, men jag tycker det säger något att jag raderade Chrome efter bara ett par timmar av surf med Brave. Det var dessutom superenkelt rent praktiskt att byta, alla lagrade lösenord och sidhistorik följde med in i Brave med ett knapptryck (om man valde det).

Även Google som sökmotor är skrotad sedan en tid tillbaka, kan det vara ett eller två år sedan jag bytte? Numera använder jag DuckDuckGo. Den är inte riktigt lika bra, den "läser inte mina tankar" som Google gör, fast det var väl å andra sidan det jag ville komma ifrån?

Nu kan man undra, varför jag har den här bloggen via Google? Ja, jag har helt enkelt inte hittat någon annan likvärdig plattform som är gratis. För gratis är trots allt gott.

Klimatmedvetenhet kring boende

Igår kväll efter en frisk promenad i höstmörkret, tog jag en avstickare till biblioteket där jag kollat upp att boken Klimatglädje: åtta utmaningar för ett hållbart liv, fanns. Den är skriven av Emilia Arvidsson och jag fick upp ögonen för boken via hennes blogg. Innan jag somnade plöjde jag kapitlet “köpfritt” och idag har jag fortsatt läsa om olika aspekter av boendets klimatpåverkan. Där fanns några frågor att ställa sig kring hur en själv bor. Jag tyckte att det vore en rolig idé att besvara dem.

Wabi-sabi

Wabi-sabi är enkelhet och ofullständighet; asymmetri, skrovlighet, ekonomi, stramhet, anspråkslöshet, intimitet och uppskattning av naturliga föremåls och processers oförställda integritet (x).

Ovanstående fick jag påminna mig själv om idag; att det finns något vackert i att låta saker vara som de är, utan att krav ställs på perfektion. För när det visade sig att tyget i en av mina klänningar vridit sig i tvätten, så att sömmarna låg osymmetriskt mot endera sida av min kropp, retade det mig något oerhört. Men det är ju bara ett plagg, vad spelar det för roll?

När jag var yngre hade jag ett stort behov av symmetri och perfektion. Mitt favorittal var två; symbolik för mitt dåvarande behov av symbios. Men ju äldre jag blivit och i takt att jag mognat, har jag alltmer dragits åt det udda, kantiga och asymmetriska. Och mitt nya favorittal är sju. 

Nuförtiden vill jag även att kläderna ska vara litet skrynkliga, stora och löst sittande. Behovet av att omfamnas tätt är inte längre lika stort. Desto större verkar behovet vara att ta plats, att få vara som man är. När jag tänker efter, är ju kroppen i sig självt ett perfekt exempel på wabi-sabi: ett bröst är större än det andra, ena halvan av ansiktet lutar mer åt yin medan det andra lutar åt yang, benen är litet olika långa, fötterna litet olika stora, öronen sitter på litet olika höjd osv.

Det behövs mindre perfektion och mer wabi-sabi, känner jag. Låt saker vara och uppskatta dem för vad de är. Hur skulle något annat kunna vara mer perfekt än så?

Varför köper vi saker?

Jag lyssnade på ett avsnitt av Kropp och själ i P1, visserligen från 2015 men det kändes ändock aktuellt. Avsnittet Handla dig lycklig undersöker vad det är som får oss att fortsätta konsumera, trots att jordens resurser håller på att ta slut.

Formgivaren Kristina Shultz berättade om sitt examensarbete på Konstfack, ett projekt där hon ville synliggöra och problematisera konsumtion och materialism. Projektet innebar att hon tömde sin lägenhet på allt och därefter själv tillverkade nya saker utifrån behov och begär som uppstod. Så sjukt intressant! Jag hittade till och med en länk för den som, liksom jag, är nyfiken på att veta mer (klicka här). Hon har gjort det jag drömmer om att göra. Eller, nästan i alla fall. Jag vet inte om jag hade velat skapa mina egna prylar, men kanske hämtat tillbaka dem en efter en i takt med att jag upptäckte vad jag verkligen behövde eller saknade.

Psykologen Niklas Laninge förklarade shopping ur ett behavioristiskt perspektiv: när vi gör något som på kort sikt belönar oss ökar sannolikheten för att det sker igen. Alltså, om vi handlar och får en positiv känsla efteråt ökar vår motivation till att upprepa beteendet. Jag som själv är psykolog tycker att denna förklaring säger sig självt, ungefär som ett plus ett är två. Samtidigt känns den förenklad och litet tråkig. Som tur var lyfte programmet också fram andra psykologiska perspektiv, bl.a. studier på hur reflektioner kring vår egen dödlighet kan påverka sättet vi konsumerar. Något som överraskade mig var att ett par minuters reflekterande ledde till ökad konsumtion, medan återkommande reflektioner under en veckas tid gav motsatt resultat. Jag trodde att bådadera skulle leda till minskad konsumtion. Att shopping skulle vara ett sätt att “fly” sin egen dödlighet vet jag inte. Däremot kan jag tänka mig att det skulle kunna vara ett sätt att kompensera för om man saknar något utav de fyra grundbehoven som presenterades i forskningen, nämligen; trygghet, självförtroende/kompetens (att vi känner oss bra på det vi gör) , socialt sammanhang och autonomi (att vi känner att vi själva väljer det vi gör, inte blir tvingade till det).

Vad vill jag få sagt med det här inlägget? Jag vet inte riktigt. Jo, jag skulle vilja ha köpstopp. Men det ämnet är ett inlägg för en annan dag, tror jag.

Jag är inte obegåvad, men jag saknar det där lilla extra

För någon dag sedan lyssnade jag till en föreläsning som handlade om att förstå sin egen utsatthet som professionell i människonära yrken. Här är några saker jag tog med mig:

1) Vi är bättre på att ta hand om andra än att ta hand om oss själva, eftersom vi känner skam över vår egen sårbarhet och våra egna brister. Skammen över att inte vara perfekt – varför vi nu skulle vara det. Andra kan spä på skammen genom att klaga på oss, uttrycka missnöje osv.

2) Empati hanteras i nutid som ett redskap som ska utrota bristen. Om empatin uppfattas på det sättet, att vi bara har uppnått ett gott resultat när vi utplånat bristen, kommer det att leda till att vi till slut utarmar oss själva. I varje möte med en annan människa har jag något av hens liv i min hand – men hen har också något av mitt liv i sin hand.

3) Försök att utarbeta rimliga ambitioner; det kommer alltid finnas mer att göra, allt behöver inte vila på en själv. Etisk stress hjälper inte oss själva och försvårar för oss att hjälpa andra. Etisk masochism innebär att pressa sig själv orimligt hårt för att uppnå saker som kanske inte ens är nödvändiga. Kom ihåg: Vi gör så gott vi kan, bristen kommer ändå alltid kvarstå.

4) Kompetens och brist behöver inte spela ut sig mot varandra: Jag är inte obegåvad, men jag saknar det där lilla extra.

5) Visdom är att acceptera och hantera ett liv som inte alltid är rättvist och förutsägbart.