Lyckans hemlighet ligger inte i att söka efter mer, utan att lära sig vara nöjd med mindre. // Förändringens hemlighet ligger inte i att strida mot det som varit, utan att fokusera på att skapa nytt. *
Minimalism handlar inte bara om ägodelar. Det är en livsstil som genomsyrar hela ens tillvaro. Just nu har jag svårt att vara nöjd med min lön. Lönen låg i förhållande till den känslomässiga belastning det innebär att arbeta inom psykiatrin. Lönen är också låg jämfört med vad psykologer tjänar inom andra verksamheter, även inom vården. Därför tar det emot i mig när jag funderar på att gå ner i arbetstid. Jag anser att det är orimligt att ha en så hög arbetsbelastning, att det känns som att en behöver justera sin tjänstgöringsgrad för att orka.
Jag trivs ganska bra på mitt jobb, men det är tärande att möta individer som inte mår bra, och där det jag enskilt kan göra är lite i förhållande till de andra insatser som behövs runtikring, som jag inte har någon makt över. Särskilt tärande är de dagar då den tid som finns för återhämtning istället går åt till administration för att hinna ikapp, vilket är nästan varje dag.
Hade jag hade känt ett behov av att gå ner i arbetstid om jag jobbade någon annanstans? Om jag fick en dag i veckan “ledigt” för att hinna ikapp, hade det känts bättre då?
Eller är det så att jag som person helt enkelt mår som bäst när jag arbetar mindre? Varför är det då så svårt att göra det och känna sig nöjd?
*Egen översättning från engelska